Tillbaka från semestern...

Med en fullspäckad sommar bakom mig försöker jag nu acceptera att hösten börjat närma sig. Jo, jag skriver ”börjat närma sig”, för då jag skriver denna krönika är det fortfarande augusti och augusti är faktiskt en sommarmånad. Och alla vet ju att sommaren kan fortsätta en bra bit in i september. Sedan finns det ju något som heter brittsommar – det är väl i oktober om jag inte minns fel? Som ni förstår hör jag till optimisternas skara. Eller ska jag kanske säga förnekarnas skara? I alla fall var min sommar i Lottas fotspår mycket lyckad. England var helt underbart och gav verkligen mersmak. Madame Tussauds vaxkabinett var fantastiskt roligt, katedralerna överväldigande, engelsmännen artiga och trevliga… Och alla dessa gulliga små byar på engelska landsbygden! Jag kommer tillbaka, den saken är säker. Eller som Lotta säger: ”Farewell, England, till we meet again!”

Det blev även en bilresa i Sverige, det känner ju ni till som läste min förra krönika, upp mot Dalarna närmare bestämt. Bland alla minnen av vacker natur, dalahästar, ståtliga kyrkor och faluröda pittoreska hus är det nog ändå Carl Larsson-gården i Sundborn som lyser starkast. Har ni inte varit där, så åk dit! Då jag vandrade runt där inne försökte jag memorera alla söta detaljer, mysiga krypin och finurliga lösningar. I fall man skulle bli miljonär någon gång, menar jag. Då skulle ett hus i Carl Larsson-stil inte sitta helt fel.

Med detta i bagaget, plus en hel massa annat som jag inte ska trötta ut er med, försöker jag som sagt möta hösten på ett energiskt sätt. Lite som när Lotta köper omslagspapper till sina skolböcker och noggrant väljer rätt färg till rätt ämne. För min del är det ju inte skolan som gäller längre, men jag minns hur jag själv faktiskt såg fram mot terminsstarten (mest i yngre år), då jag fick välja ut nya block, pennor och omslagspapper. Jag minns speciellt ett helt underbart chockrosa papper i bästa åttiotalsanda, dekorerat med basketskor, läppstift och glasstrutar. Jag förstår även precis hur Lotta menar då hon njutningsfullt börjar på en ny, fräsch anteckningsbok eller almanacka: ”Det är precis som om man börjar en ny och framgångsrikare period i sitt liv, när man börjar skriva i en ny bok.” (Lotta slår till) Jag har nyligen inhandlat en snygg almanacka (rosa och vit, för den som är nyfiken) och riktigt känner hur hösten 2005 ska bli rolig och givande. Tänk att en liten bok kan ha en sådan inverkan!

Och om energin inför hösten tryter – för det är faktiskt väldigt vemodigt när sommaren går mot sitt slut, det har jag alltid tyckt – kan man ju läsa faster Truddans lovsång till hösten i slutet av Skärp dig, Lotta! Hennes beskrivning av september gör i alla fall mig hoppfull. Så även Lotta: ”Mitt hjärta, som nyss krympt av vemod, kändes lätt och befriat igen.”

Mia Göransson

Augusti 2005