Kaxig men ädel

Denna persons första uttalande i Lottaserien lyder: ”Ja, det här måste väl vara bevis på att Lotta aldrig tvättar sig i öronen”. Personen i fråga har alltid retfulla kommentarer på lager, men drar sig samtidigt inte för att ställa upp i alla väder. Kaxig men ädel, alltså. Jag antar att ni kommit på vem det är jag tänker på: Torkel Månsson, mer känd som Knatt. Brodershjärtat som aldrig sviker. Jag tänkte den här gången tillägna månadens krönika denna glada och finurliga kille, som ofta finns i bakgrunden men som inte sällan kryddar Lottas tillvaro med diverse festliga uttalanden och handlingar.

Knatt kan som sagt vara outsägligt retsam, som när Lotta först glömt att tända sin luciakrona: ”Knatt är inte så hänsynsfull. Men så är han ju bror också. När han susade förbi mig nästa rast, lyste han upp av överjordisk munterhet och hojtade: –Vilken lucia, Lotta! Rena mörkret!” För att inte tala om då Lotta ramlat ner i en kolkällare och kommer hem gråstrimmig och dan: ”–Så vacker duffel du har, sa Knatt. Har du dragit den efter dig i rännstenen?” Eller kanske då Lotta funderar på hur hon bäst ska kunna tjäna ihop lite extra pengar till jul: ”Nu exploderade Knatt. –Du på Epa, sa han. Du skulle flaxa som en vimsig höna innanför disken. Och om någon kund i julbrådskan blev snäsig, skulle du slå något hårt i huvudet på honom.” Och då Lotta, nervös och bortkommen, talar i telefon med lektor Brem som är nyförlovad med faster Truddan, står Knatt bredvid och härmar Lotta och niger som en flicka för vartenda ord hon säger.

Men Knatt är också en omtänksam och lojal bror. När Lotta går runt och ser ut som sju svåra år på grund av Rit-Valles straff att kräva henne på fem teckningar till på måndag, är Knatt inte sen med att peppa sin syster och ge henne tips. Och när Lotta får ett mystiskt telefonsamtal från en flicka som vill stämma möte i Borgparken, samtidigt som andra konstiga saker händer, vill inte Knatt släppa iväg sin syster ensam: ”–Jag vet, sade Knatt. Vi åker dit hela bandet. (…) Ta med er hojarna imorgon, så cyklar vi dit alla fyra efter skolan. Är det något skumt, så vågar sig den som ringde inte fram. Är allt som det ska vara, står det väl en larvig fnittermaja där och väntar.” Dessutom visar sig Knatt vara rätt person att prata med då Lotta har en fnurra på tråden med Paul: ”–Syrran, sa han, hör på ett slag, va! Det finns ingenting så nyttigt för en kille att höra att det finns en annan kille. Tro mig!”

Snabb i käften men tillgiven, så kanske man kan sammanfatta Knatt, som till slut får sin Anneli. Och han kan inte låta bli att småretas med Lotta i sitt sista uttalande i Lottaserien, då Lotta gått vilse i skogen och sedan hämtas med bil av Knatt, Paul och Anneli: ”–Det måste vara rätt bekymmersamt för dig, Paul, att vara gift med Lotta.”

Mia Göransson

December 2005