En skär gris eller en skog i vinterskymningÄven om jag inte är främmande för nya inslag i tillvaron finns det en hel del saker jag vill hålla fast vid. Speciellt så här i juletid! Det är bara att konstatera att jag är en ganska så traditionsbunden person. Som det här med julkort, till exempel. Sms och mail i all ära, men inget går upp mot att få ett hederligt gammaldags julkort i brevlådan. Till och med att välja julkorten är mysigt! Jag har mitt favoritställe på Korsgatan i Göteborg och där brukar vykortställen stå utomhus, så det är med kalla fingrar man plockar åt sig kort efter kort. När jag väl ska till att skriva mina kort kommer jag alltid att tänka på Lottas julkortsfadäs i Rena mörkret, Lotta! Man förstår hur hon känner sig när hon sitter ute i köket och passar gräddningen av saffransbröd och kakor medan hon skriver julklappsrim; samtidigt som hon ska hinna duka och ordna kaffe och dessutom skriva julkort. Julstress med andra ord. Det är trevliga sysslor det handlar om, men man känner ändå hur huvudet är fullt av saker som ska göras och hur adrenalinet strömmar till. Man vill ju helt enkelt känna sig duktig i juletider!
Lottas sätt att skriva dessa julkort är fascinerande. Hon lägger helt enkelt korten med adressidan uppåt i den ordning hon ska skriva dem – fastän ett par av dem är extremt viktiga, för de ska Lockige Fridolf och – trumvirvel – Paul få. Sedan krafsar hon ner adresserna i en rasande fart och hastar ut till brevlådan med dem, då det är bråttom att få iväg dem. Eftersom brevbäraren håller på att tömma lådan ger Lotta honom julkorten direkt i handen. Hon hinner alltså inte slänga ett kontrollerande ögonkast på dem. Ni som har läst boken vet ju hur det går. Det blir inte Paul som får det kort som var tänkt för honom – ett underbart vackert kort med skog i skymning och snö som faller över denna härlighet – utan det blir Giggi. Giggi, som skulle få en glad men äcklig gris med ett äpple i munnen! Och grisen – ja, den får ju givetvis Paul. Åh, vad man förstår Lotta i den stund detta uppdagas. Så otroligt pinsamt! Där får killen man går runt och är småförtjust i, en kille som är flera år äldre och snygg och en smula överlägsen, en äcklig GRIS på sitt julkort. Stackars Lotta. Och då Lotta ska försöka få lite medlidande från Giggis sida, möts hon av skratt. Då menar Lotta att Giggi verkligen inte begriper någonting, varvid Giggi kontrar med:
- Jo, jag begriper att det hade varit värre om din tant Bernhardina eller Lockige Fridolf fått grisen.
Jag ryckte till och snurrade runt.
- Men Giggi, det kan ju också vara så!
- Kan det? sa Giggi. Har du ingen ordning alls på de kort du skriver? Ser du aldrig på framsidan?Som tur är slutar det bra, men visst förstår man paniken hos Lotta. Jag ler för mig själv där jag står vid den gula brevlådan och snabbt kontrollerar mina julkort. Frimärken på alla, bra. Och ingen skär äcklig gris skymtar till det här året heller…
Mia Göransson
December 2006
