I modets underbara värld

Vad är en terylenkjol? Hur ser en strumpklänning ut? Och vad är egentligen vinterbomull för något? Det var frågor som dök upp i mitt huvud då jag som sjuåring började sluka Lottabok efter Lottabok. (Ska jag vara ärlig vet jag fortfarande inte riktigt vad dessa saker är.) Jag minns hur jag tyckte allt som hade med kläder att göra i Lottas värld lät så spännande och flott. Pepitarutigt, till exempel. Som den kjol Lotta klär sig i då hon och Giggi ska gå till panget och äta kräftor och dansa i Se dig för, Lotta! Pepitarutig kjol och röd polotröja med mässingsplatta i ett skosnöre runt halsen, det lät något det. För att inte tala om alla beskrivningar av Lottas kläder i Skärp dig, Lotta! Det är allt från piratbyxor och sportskjorta till skär klänning med vita prickar, gul kjol med vit blus och rosenmönstrad klänning. Jag fick mängder av idéer till alla de klippdockskläder jag ritade som liten.

Ibland var det som sagt lite svårt att förstå hur vissa kläder egentligen såg ut. En av Lottas festklänningar, ”blekblå med bred invävd bård av vita liljekonvaljer, snävt liv med korta, korta ärmar och så en mycket vid kjol”, försökte jag också teckna men jag kommer ihåg hur jag funderade på hur den där bården egentligen skulle sitta. Jag fascinerades också av den beskrivning Lotta ger av en lite äldre flicka inne på ett konditori: ”Ulstern, som hon var klädd i, var av vit långhårig, mattglänsande flausch, scarfen av smaragdgrönt helsiden. Svart lackväska, högklackade svarta lackpumps och smaragdgrönt paraply fulländade elegansen”. Åh, jag tyckte det lät så tjusigt. Fast vad var flausch?

Jag tycker förstås fortfarande att det är underbart att läsa om Lottas och hennes omgivnings kläder, speciellt i de tidigare böckerna. Man påminns ofta om hur damigt modet förr ofta var, även för de unga tjejerna, det var kappa och basker och pumps och strumpbyxor, även om de bara skulle till skolan. Vad jag har förstått från min mamma om modet på den tiden var dock kläderna inte alltid så sköna att ha på sig… Stretch hade till exempel inte letat sig in bland alla andra ”fantastiska”material. Hur klarade de sig?! Jag skulle inte kunna vara utan mina jeans med några procent lycra eller spandex eller vad tillverkarna nu kallar det. Och alla dessa material som ”andas”… Det är bara att konstatera att vi lever i en värld med en uppsjö av bekväma, praktiska kläder. Men lite sorgligt är det allt att vi inte klär oss i pepitarutiga terylenkjolar med blus och strumpbyxor. Det var nog ändå en viss stil över det…

Mia Göransson

Januari 2006