Habegär

En önskan att titta på vackra kläder och kanske helst ha pengar över att köpa dem finns kanske hos alla människor. Lotta och Giggi flanerade ofta på stans största gata och tittade i skyltfönster. Men impulshandlade kläder tror jag aldrig att de gjorde.

Jag handlar sällan kläder, tycker att det är nästintill det tråkigaste som finns. När garderoben är så utsliten att jag kan tas som en trashank måste jag dock göra det…

Mitt habegär kommer bara fram när jag kommer till en plantskola. Att se alla vackra perenner, buskar, fruktträd och inte minst blommande plantor för urnor och balkonglådor, då handlar jag! Att sitta mitt i vintern och bläddra i någon trädgårdstidning och drömma om vår och sommar är också härligt. Planera, önska, drömma. Sedan när sommaren väl kommer med alltför många varma dagar blir det bruna gräsmattor och bladlössen kryper på rosorna, då är det inte så kul! Men för det mesta växer och frodas min trädgård så det är en härlig oas.

Med stigande ålder växer trädgårdsintresset. Som barn och tonåring kanske det inte är höjden av lycka att rensa ogräs. I varjefall tyckte inte Jonas det i Skärp dig Lotta! där han muttrar:
- Plugga matte är en sak, sade han, och att rensa ogräs är en sak. Men att samma sommar både plugga matte och rensa ogräs, det är… det är… ja, jag säger inte vad det är.
Lotta erbjuder sig genast att hjälpa till:
- Jag skall hjälpa dig, sade jag glatt och drog snabbt upp en planta, som jag tyckte hade brett ut sig för mycket.
Det var en krasseplanta som var mattelärarens stolthet

Åren går och Lotta och Paul har tillgång till en liten trädgård. Där anlägger de ett litet grönsaksland inspirerade av den gröna vågen som svepte fram under 1980-talet. Lotta hade läst i tidningen ”att om man verkligen ville sätta sprätt på sina odlingar, skulle man gräva ner strömmingsrens i jorden. Blommorna och grönsakerna skulle då fullkomligt spruta upp.”
Stackars Lotta! Det kom en grävling och saboterade all hennes möda. Men med Pauls hjälp började hon om från början och fick skörda bland annat astrar. (Glad sommar, Lotta! Visst är det konstigt, Lotta!)
När den unga familjen Ryd flyttat till sitt ljusgula radhus – en länga med fem hus där de skulle bo i mitten – fanns det en liten trädgård som ännu inte hade några växter. Det första Lotta ville plantera där var en röd pion.
Jag kommer ihåg när vi mitt i vintern flyttade till ett nybyggt hus och bara hade grushögar på tomten. Det blev en lång vinter, trodde aldrig att snön skulle smälta den våren.  Minns också med glädje när min mamma kom med en rejäl planta med snödroppar som hon grävt upp i sin trädgård. Då hade vi åtminstone något fint att titta på vid trappan.
Någon vecka senare ligger Lotta sjuk. Paul tänker utnyttja den tiden till att gräva och göra trädgården klar för att plantera. Han frågar vilka växter hon har tänkt sig att plantera.
- Först och främst jasminer! sa jag. Och så syrener. En vit och en blå… Kan vi inte ta en hel berså, förresten?
- Nej Lotta, den får omöjligen rum. Förresten, har du sett hur en berså ser ut när den fått tid på sig? En liten mörk grotta…
- Det får väl vara med den då, sa jag. Men svarta vinbärsbuskar måste vi ha, åtminstone  tre. Och så krusbär, ett par stycken, och hallon…
- Glöm hallonen, sa Paul. De kräver alldeles för stort utrymme och allt för mycket vård. Men ett dvärgäppleträd skulle vi kunna få rum med.
Äppleträd! Hur kunde jag glömma äppleträd?
- O, ja, sa jag om igen, och ett plommonträd och ett körsbärsträd – det är helt nödvändigt, Paul…
- Ja, ja sa Paul, men sedan får det räcka.  Det är inte en urskog, vi skall ha.  Citat från Helt otroligt, Lotta!
Jag är glad att jag bor på en mindre ort och själv har alla dessa träd och buskar som Lotta önskade sig. Men jag funderar fortfarande på om de verkligen fick plats med allt.
Hur som helst förstår jag hennes habegär när hon planerade sin lilla täppa. Det finns ju så otroligt mycket fint att köpa på en plantskola.

Anne Marie Åsenlund

Juni 2008