When the only way to stay in touch was a letter in the mailOm ovanstående låter bekant så beror det på att det är en strof ur en av det senaste halvårets stora hits: I wish I was a punkrocker (with flowers in my hair). Den unga skotskan Sandi Thom sjunger om längtan tillbaka till tiden då hennes föräldrar var i tonåren, då datorer ännu var något skrämmande och varenda människa inte körde bil. Hon beklagar sig över att vara född för sent för att få uppleva vare sig flower-power eller punkepoken. Nu är ju Lotta Månsson varken hippie eller punkare, men en hel del av de företeelser som Sandi Thom räknar upp i texten återfinns faktiskt i Lottaböckerna. Bland annat innehåller de en hel del brev, samt episoder förknippade med brev. (Gamla vanliga ”snigelbrev” alltså). Samtidigt är Merri Viks litterära stil en del av den dagboks- och brevskrivarkultur som frodades under de decennier då hon var verksam. Jag minns att jag konstaterade i en dagbok från 1974 att ”eftersom jag läser en hel del Lottaböcker kommer nog denna dagbok att gå i stil med dem”.
Dagbok skrev Lotta just inte. Vid något tillfälle köpte hon en sådan, men det blev inte mycket skrivet i den. Jag har för mig att hon tappade bort nyckeln. Brev skrev hon desto fler. Ibland flätas de in i berättelsen, som i Alla tiders Lotta. I början av boken beskriver Lotta livet i Rönnvik i ett brev till sina systrar Gerd och Malin. Mot slutet av samma bok får Giggi (och även vi läsare) i ett brev från Lotta ta del av nyheten om Lennis planerade Australienresa. Allra sist i Alla tiders Lotta kommer ett efterlängtat brev. Vi får bara veta början och slutet: ”Min lilla Lotta”…..”Med en kyss. Din Paul”. I Mitt i prick Lotta har det blivit ett missförstånd mellan de unga tu. Lotta har råkat hamna på bild i tidningen tillsammans med sysslingen Bill från England. Det brev hon då får från Paul är mindre trevligt. Hon anar oråd redan när hon börjar läsa: ”Kära Lotta”. Han slutar med ”tillgivne Paul”.Lotta i topp inleds med att Lotta talar om för läsarna att hon ska få vara med om något stort, nämligen att resa ända till Wien. Här är tilltalet precis som i ett brev, då Lotta konstaterar att vi läsare är bortskämda ifall vi inte tycker detta är så märkvärdigt. Själv har hon inte varit längre bort än Köpenhamn. Under tågresan ner till Wien skriver Lotta ett slags följetongsbrev till Giggi. Väl framme vid resmålet återfinns ett annat vanligt Lottaboksmotiv, nämligen problem kring vykortsskrivande. Den jämnåriga Viola har ett antal vykort som Lotta får välja mellan då hon ska skriva till Paul. Felet är bara att det råkar bli ett från Kungsträdgården (!). Vykort och julkort är alltid på blodigaste allvar för Lotta och speciellt när de är adresserade till Paul. Världens undergång är nära!
Mitt brevskrivande såg ut ungefär som Lottas. Jag skrev till kusiner och kompisar i andra städer. När jag var bortrest några veckor kunde jag skriva flera ark hem till föräldrarna. Däremot hade jag inte så ofta brevvänner som jag inte hade träffat. Det var annars ganska vanligt att man hade det på den här tiden. Man kunde annonsera i tidningar eller också ordnade läraren så att klassen började brevväxla med någon klass i ett annat land. Dessa utländska brevvänner hade extra hög status, men kontakten tenderade tyvärr att brytas efter ett par brev.
Nu är sätten att kommunicera helt annorlunda. Det speglas också i ungdomslitteraturen. I exempelvis Sandor Slash Ida av Sara Kadefors skildras ett möte via Internet (för övrigt en utmärkt bok).
Ingen vill väl vrida klockan tillbaka. I sjuttio- och åttiotalens värld hade vi Lottaälskare inte kunnat ha det här forumet. Huh! Men billigt måste det ha varit att shoppa loss på vackert brevpapper som Lotta (och jag) gjorde jämfört med dagens hets att ha den senaste mobilmodellen.
Eva Nyström
Maj 2007
