Totalt ointresse vänds till intresse

Mannen i mitt liv sedan 6½ år tillbaka (och sambo sedan 4½ år tillbaka) heter Björn. Innan vi träffades tror jag inte att han hade hört talas om Lottaböckerna över huvud taget. Allra första gången han var hemma hos mig, ställde han sig och begrundade min bokhylla (som man ju ofta gör första gången man är hemma hos någon). Vid den tiden var min Lottasamling långtifrån komplett, jag tror det saknades ca 10-12 böcker.

-Lotta… Lotta… Lotta… hur kan du hålla reda på alla de här böckerna? De heter ju ungefär likadant allihop! Toppen, Lotta!, Lotta i topp, det är ju bara sådana där intetsägande titlar. Handlar alla böckerna om ungefär samma sak? Är det Lotta som är en sådan där detektiv eller?

Jag förklarade att Lottaböckerna bara handlar om en helt vanlig tjej och hennes vardagsbekymmer. Jag förstod att det inte kunde låta speciellt intressant, och var rädd att Björn skulle tycka att mina intressen verkade alltför ytliga. Hur förklarar man Lottaböckernas humor, värme och igenkänningsfaktor för en som aldrig har läst dem? En person av det manliga könet dessutom!

Det dröjde några månader innan jag vågade mig på att föreslå att han skulle läsa en Lottabok. Han tackade nej, inte så mycket för att det skulle kännas ”tjejigt”, utan mer för att han kände på sig att han skulle bli alldeles uttråkad. Men ett par år senare, när vi väl hade flyttat ihop, och jag hade fått tag i några ytterligare Lottaböcker som nu stod uppradade i vår nya gemensamma bokhylla, märkte jag att han började bli lite mer intresserad.

Eftersom Björn också är en ”samlare” (han samlar på gamla Bamsetidningar, Kalle Ankor, Lucky Luke-album, m.m. och vi samlar gemensamt på gamla Fem-böcker) så förstod han hur viktigt det var för mig att få ihop en komplett Lottasamling. Han började hjälpa mig att titta i antikvariat, på Tradera och andra ställen. En dag kom han t.ex. hem med ett snyggt exemplar av Läsning för Lotta i nyskick, som han hittat för bara 20 kr. Och så en dag hände det oundvikliga. Jag hittade Björn hemma i fåtöljen, läsandes Det är Lotta, förstås!. Han ”ursäktade” sig med ett ”Jag var ju tvungen att kolla om de verkligen är så bra…”. Men när han väl läst ut den första boken, var han förstås fast. Han måste ju se ”hur det gick”, som han själv uttryckte det.

Plötsligt hade han plöjt igenom alla 44 böckerna i min dåvarande samling. Och naturligtvis blev han nu ännu mer engagerad i att hitta de allra sista. Vi kom överens om att det var OK att betala 210 kr på Tradera för den allra sista boken i vår (ja, nu skriver jag VÅR!) samling, Glad Sommar, Lotta!. Vi hade ju inte behövt betala några överpriser tidigare, så sammanlagt hade vi inte behövt lägga ut någon förmögenhet på att få ihop en komplett samling.

Det var faktiskt också Björn som kläckte idén till att göra denna sida om Lottaböckerna. Eftersom han är en ”kalenderbitare” så har han bland annat hjälpt till att få ordning på tidslinjen och släktträden, samt suttit och plitat ner namn och kapitelhänvisningar för alla de 800 personerna i persongalleriet. Inte undra på att jag fastnat för denna kille…

Mia Göransson

Mars 2005