Lotta - en påhittig tjej

Något jag alltid har gillat starkt hos Lotta är hennes företagsamhet. Då menar jag nödvändigtvis inte de gånger hon tar borttappade portföljer till polisen eller letar rätt på någon försvunnen författare. Nej, det jag syftar till är den vardagliga företagsamheten, pyssligheten, att hon hittar på saker och inte bara slöar framför TV:n. (Som vi läst i en tidigare krönika av Eva Nyström spelar faktiskt inte TV:n någon stor roll alls i Lottas liv – tvärtom, det är mycket sällan den ens nämns!)

Redan i första Lottaboken, Det är Lotta, förstås! får vi lära känna denna initiativrika sida hos Lotta. Ett exempel är då Lotta traskar över till Giggi för att inte vara i vägen då Malin och Gerd har hemma några kamrater. Giggi är dock inte hemma, och Lotta driver först håglöst gatan framåt. Det här var ju ett streck i räkningen. Men så kommer hon på att hon faktiskt kan gå på bio, eftersom hon häromdagen hittat en bortglömd peng i kappfickan. Så Lotta går på bio själv och får uppleva både det ena och det andra, både i biosalongen och efteråt (då hon råkar komma över den stulna portföljen). Lottas pyssliga (och i detta fall även omtänksamma) sida får vi ett annat smakprov av i denna bok, då hon en söndagsmorgon vaknar först av alla. Hon kan inte somna om utan försöker istället läsa en bok, men den är så tråkig att hon ger upp. Men Lotta försöker inte en ytterligare gång att somna om (vilket hon säkerligen skulle kunnat på grund av bokens tristess) – hon får istället en idé. ”Det var nu som ”mitt ädla hjärta talade”. Jag skulle gå upp och göra i ordning choklad och bjuda de andra på sängen. De skulle bli förvånade, naturligtvis, kanske till och med uppskakade, men sent skulle de glömma den dagen, när lilla Lotta alldeles självmant steg omkring med chokladbrickor.”

Vi får flera gånger vara med om morgnar då Lotta fixar morgonkaffe (ibland svänger hon till och med ihop en kaka) till familjemedlemmarna. Det går inte alltid smärtfritt – ibland tar hon salt istället för socker i chokladen, ibland släpper hon taget om spisluckor så det dundrar i hela huset. En gång gör hon till och med tabben att lägga på fel skiva och skruvar upp volymen istället för tvärtom, med effekten att en kraftfull marsch dånar i lägenheten istället för stilla julmusik. (Heja Lotta!) Men alltid är hennes avsikt god och hon har alltid en vilja att överraska och glädja.

Ett annat roligt exempel på Lottas företagsamhet är, tycker jag, då hon är hemma och skall få sin brudtärneklänning uppsydd av tant Elida (Lotta är sig lik). Tant Elida ber Lotta att rita hur hon vill ha sin klänning, men det går inte så bra. Lotta ger upp och sätter sig istället att plugga historia. Det är, som vi vet, inte direkt Lottas favoritämne. Hon tycker det är torrt och tråkigt och vill till slut bara lägga sitt huvud mitt i boken och somna. Men istället för att drabbas av sådan apati får hon ett infall – hon börjar helt enkelt skriva sin egen historiebok. Då får hon ju den precis som hon vill ha den – kort, lättläst och kärnfull. Med nyvaknad energi skriver Lotta om Vikingatiden och Attila och råbiffen, båda starkt förkortade framställningar. Jag tycker det är helt underbart!

Jag skulle kunna hålla på länge och rada upp exempel på Lottas påhittighet – allt från då Lotta och Giggi inhandlar paljetter för att göra egna smycken till hennes brevskrivande, grahamsbullar och försök att sy en julklappsvovve (som tyvärr blir mer monsterlik). Lotta är helt enkelt sällan sysslolös! Hon nämner själv ett citat som låter ungefär När du inte vet vad du skall göra, hitta på något. I klartext – sitt inte och glo!

Mia Göransson

Mars 2008