Pappa Gerhards och pappa Lasses urklippsalbum

I Alla Tiders Lotta är det sommar och familjen Månsson är i Rönnvik  - var annars? Gerhard ger sin dotter i uppdrag att klistra in alla tidningsurklipp som han samlat på sig. Lotta tycker att hon har nog med sitt högläsningsjobb för en svenskamerikanska på ”panget”. Trots det går hon med på pappans förslag. Och vem får hon se på ett 28 år gammalt urklipp om inte denna Mrs Soft? Det visar sig att damen i fråga varit skeppsredarhustru och på bilden döper hon ”Flying Ship”. Sedan ger det ena det andra. Lottas familj bjuder hem såväl Mrs Soft som dennas favoritförfattare Lenni. Simsalabim så uppdagas det att dessa är släkt, till stor glädje för dem båda.

En annan som hade klippalbum var min pappa Lasse. Nu måste jag säga att han var bättre på att sköta denna hobby än vad Gerhard var. Han hade inte klippen liggandes i 28 år och inte heller behövde jag hjälpa honom. Men delar av sin semester ägnade han åt att ”klistra i kapp” som han uttryckte det. Jag minns ännu doften av Björnklister. Denna vita massa i grön plastburk strök pappa omsorgsfullt ut med den lilla vita penseln som följde med burken. När han klistrat sidorna klara lade han dem att torka på sitt skrivunderlägg av läskpapper. Den givna presenten till pappa vid jul och födelsedagar var ett nytt klippalbum. Aktiv som han var i föreningsliv och liknande så räckte urklippen till att fylla ett avsevärt antal album.

Precis som fotoalbum så utgör de ett monument över ett människoliv. I våras var det tolv år sedan pappa dog. Mamma och jag började då gå igenom hans personliga saker och satte oss bland annat och tittade i de gulnade klippalbumen. Det var ett utmärkt sätt att ta farväl av pappa, och även lära känna honom på nytt. Jag log igenkännande åt vissa saker, som bilden på pappa utklädd till jultomte och med en liten flicka  i knäet. Visst ja, det var den bilden jag inte tålde att se en gång i tiden. I ren ilska hade jag rivit sönder bilden på motstående sida som föreställde ett julfirande för ensamma män. (Jag hade väl inte haft hjärta att ge mig på  pappa och flickan.) Mamma och pappa hade förklarat att tomtebilden var tagen långt innan jag fanns, då pappa arbetade som ungdomsledare inom Svenska Kyrkan.

Andra urklipp var överraskningar. Ett kul exempel är en teaterrecension från 1960-talet. Recensenten var ganska ljum, då han ansåg att den huvudsakliga behållningen av föreställningen var ett ungt skådespelarlöfte vid namn Staffan Westerberg. Denne stackars man, som senare skulle bli beskylld för att ha förstört en hel generation, spåddes då en ljus framtid på  scenen.

Ett reportage från 1960 skildrade det nybyggda radhusområde där mamma och pappa flyttade in som nygifta. Visserligen var det en annan familj som journalisten hade hälsat på hos, men ändå….Radhuset markerade starten på mina föräldrars 34-åriga äktenskap. Det var också där jag tillbringade mina första tio år.
 
Förvånansvärt ofta var pappa med på bilderna i klippalbumet, eller i alla fall nämndes han. Han tyckte om att vara i strålkastarljuset. (Se här, ytterligare en koppling till Lotta!) Eftersom jag är född på julafton blev jag fotograferad  tillsammans med ytterligare två barn och våra mammor. (Det här var långt innan tidningarna börjat publicera bilder på alla nyfödda). En arbetskamrat till pappa lär ha sagt: ”Allt du gör kommer visst i tidningen.”  

Periodvis har jag haft egna klippalbum. Där finns bland annat några artiklar om Ester och Lotta-böckerna som pappa hittat åt mig någon gång under hennes sista år. Mitt intresse för Lotta var då vilande, men artiklarna kan ha bidragit till att jag började köpa de böcker jag missat. Det är jag glad för nu, då de inte längre finns i vanliga bokhandeln.

Och nu blir det bara fler och fler urklipp om Lotta i mina album!!!!!

Eva Nyström

November 2007