Lotta som film?

Har ni någon gång funderat över hur det skulle vara om Lottaböckerna blev filmatiserade? Jag är förmodligen inte ensam om att ha lekt med tanken. Tänk att få se riktiga människor ge liv åt karaktärerna i böckerna, tänk att få se Lottas, Malins och Gerds rum, tänk att få se stugan i Rönnvik… I en perfekt Lottafilm skulle givetvis alla personligheter, alla detaljer och alla händelser återges på precis det sätt som man kan förvänta sig utifrån böckerna. Ingenting lämnas åt slumpen, utan allt är genomtänkt och välarbetat. Inga billiga kulisser används, utan riktiga lägenheter, caféer och skolkorridorer. Allt är tidstypiskt – från kläder och skolväskor till möbler och bilar. Lotta vandrar inte omkring i en 2000-talsstad, utan man känner verkligen som tittare att man är förflyttad till 1960-talet. (Eftersom jag tycker de tidigare böckerna är de bästa, är det framför allt de som jag tänker på då jag fantiserar om Lotta som film.)

Skådespelarna är naturligtvis som klippta och skurna för sina roller – inga halvmesyrer här inte. Lotta, Giggi, Paul och alla de andra spelas av människor som andas Lottavärld lång väg. Avdankade såpaskådisar lyser med sin frånvaro. Istället tänker biopubliken ”Vilka perfekta val av skådespelare! De är ju sina rollfigurer!”

Så är det alltså i mina tankar. Men med tanke på alla de höga krav jag ställer, är frågan om det inte är bäst att Lottaböckerna faktiskt aldrig blir filmatiserade. För tänk om det skulle bli en riktigt usel produktion? Så att alla vi som älskar Lottaböckerna skulle sitta där och skruva på oss och önska oss långt därifrån? Risken är väldigt stor att alla de tankar, föreställningar och bilder som bildats i våra huvuden då vi läst Lotta skulle förstöras. Efter att ha sett en Lottafilm och blivit besvikna över resultatet, skulle vi istället få filmens scener i huvudet då vi läser böckerna. Frasen ”Boken är mycket bättre än filmen” kanske låter som en klyscha, men i många fall är det faktiskt så. Har man läst en bok och därefter ser filmen är det inte helt sällan så att man faktiskt blir riktigt besviken.

Så därför är det kanske bäst att det är som det är. Vi har våra underbara Lottaböcker att drömma oss bort med, och när vi sitter där och läser och skrattar och lider med Lotta är det våra egna bilder och associationer som spelas upp likt Lottafilmer. Fast skulle någon komma på idén att dra igång en Lottafilmsproduktion, skulle jag gärna kunna tänka mig att ställa upp som rådgivare…

Mia Göransson

Oktober 2004