Sitt inte hemma vid TV:n - skaffa er ett liv!

Liksom flertalet av er läsare håller jag på att samla ihop en komplett Lottaserie. Ett av årets tillskott är Hejda dig Lotta. Boken är skriven 1965, det vill säga mitt i Beatles-epoken. Jag suger i mig skildringen av (den fiktiva gruppen) Pantrarnas konsert. För mig som föddes runt den tiden är det roligt att läsa om när popmusiken var något nytt och revolutionerande. Popidoler kom nu att ta över filmstjärnornas tidigare roll i tonårsflickornas liv. Giggi har beslutat sig för att gå på konserten i syfte att studera massuggestion. Efter viss övertalning får hon Lotta med sig. Men några popfantaster i stil med klasskamraten Maj-Britt är de sannerligen inte! Mot alla odds hamnar de bägge parhästarna i strålkastarnas ljus. (Som vanligt – annars hade det ju inte blivit någon Lottabok!) En serie händelser gör att de hamnar i TV som avskräckande exempel på den nya musikens dåliga inflytande på ungdomen. Lottas familj sitter bänkad framför Aktuellt (hette det så redan 1965?) och får se Lotta göra bort sig i sedvanlig ordning.

Men hallå! Har familjen Månsson skaffat sig TV? Hur kan jag ha missat detta? Faktiskt har jag inte reflekterat över att de inte har haft någon. När TV plötsligt nämns i en bok hajar jag nästan till. Varför har jag inte tänkt på att televisionens historia helt saknas i Lottaböckerna? Den inledande boken Det är Lotta förstås utkom 1958. Då fanns TV i Sverige, men den var inte var mans egendom. Man skulle kunna tänka sig att pappa Gerhard och mamma Lisa köpte sin första apparat några böcker senare. Förgäves letar jag efter en notering om denna milstolpe i familjens liv. Det hade varit roligt att få läsa om de underhållningsprogram som det sägs att ALLA tittade på då det ännu bara fanns en kanal. Något om TV 2:s intåg och vilka konflikter det kunde tänkas innebära med två kanaler i ett sex-personers hushåll. Eller om avsaknaden av TV ute på landet i Rönnvik, på gott och ont. TV nämns bara i förbifarten och då är det oftast nyhetsinslag det handlar om. Film ser Lotta och hennes vänner uteslutande på bio under alla år som böckerna utspelas. I Festligt Lotta (1969) filosoferar Lotta kring nattens drömmar: Dessa utgör ett sammelsurium av sådant hon läst, hört eller sett på bio. Varför nämns inte TV-programmen i sammanhanget? I Lotta går till väders (1973) ska Giggi hålla föredrag om TV i skolan, men avfärdar ämnet med att TV bara visar smörja och elände.

I Mitt i prick Lotta (1971) hittar jag en passus vilken jag först tolkar som att TV-mottagaren finns i pappa Gerhards rum. Lotta bär ner ett bord från vinden som Gerhard ska ha på sitt rum för att lägga ifrån sig glasögonen på då han tittar på TV. Detta behöver ju faktiskt inte innebära att TV:n står i detta rum, men det tycks mest vara Gerhard som tittar på programmen.

När Paul och Lotta äntligen har gift sig och fått sitt första egna hem i Läsning för Lotta (1984), finns det i boken en beskrivning av bohaget där bland annat Pauls gamla svartvita TV ingår. Ingenting sägs om att de tänker köpa sig en modernare variant då de får råd. De tittar överhuvudtaget inte och verkar därför inte sakna färg-TV.

Författarinnan Ester måste väl ändå ha haft tillgång till television då hon skrev böckerna på 1960-, 70- och 80-talen? I många andra avseenden tycker jag att berättelserna om Lotta speglar sin samtid, men här är ett område som är som en vit fläck. Hemmakvällar fylls med annat innehåll än TV-tittande. Man kan ana ett sedelärande budskap i detta. Kanske finns lösningen på gåtan om TV:s osynlighet i Lottas värld i Rena Karusellen Lotta: Lotta och Giggi har blivit utelåsta på balkongen till ett museum i sin hemstad. De konstaterar att, trots det fina vädret, går inga människor förbi på gatan och kan rädda dem. Giggi tror att alla sitter hemma vid TV:n och ”blir tjocka och slöa och får dålig kondition.”

Nej, dessa båda har nog inte tid att se på TV. Varför skulle de göra det förresten? Deras liv är väl så spännande som vilken TV-serie som helst. Så låt oss göra likadant. Låt oss gå ut och uppleva vardagens äventyr som våra flickbokshjältinnor gjorde!

Eva Nyström

Oktober 2006