Lottas natur

Kapitel 9, Hejda dig, Lotta!
Lockige Fridolf anser att en ny ordningsman i klassen bör väljas.
 
– Vem väljer ni? frågade han och såg ut över klassen.
– Lotta! sa Mick Tronning raskt.
Jag gav honom en mördande blick och klassen skrattade hjärtligt. Som åt ett verkligt lyckat skämt.
Lockige Fridolf nöjde sig med att le vänligt.
– Jag är inte direkt emot förslaget, sa han. Många gånger har även de mest tanklösa blivit utmärkta ordningsmän. Ansvar förpliktigar! Men ni kan ge mig några fler förslag.
– Mick! sa jag bistert.
Tveksamma instämmanden hördes från en del håll. Men Mick själv blev alldeles vild och nästan ramlade ner från stolen vid sina vilda protester.


Kapitel 19, Arma Lotta
Bara ett par ord om den allmänna ordningen hemma hos familjen Månsson:
 
Nu ekade min faders röst genom våningen…
– Tidningen…! Är det någon som sett den?
– På tidningshyllan i tamburen, svarade mamma ifrån köket.
– Nej, snälla du, där ska den ligga, så där ligger den absolut inte.


Kapitel 4, Vilken vals, Lotta!
Lottas mamma hyser viss misstro till Lottas förmåga att färdigställa sin julklapp: två plädar.
 
Hon skrattade så att hon nästan måste stödja sig mot kylskåpet.
– Till jul…! nästan kved hon. Lotta, du är optimisternas optimist. Hur i himmelens namn skulle det gå till tror du?
Så blev hon med ens allvarlig.
– För jag tänker inte hjälpa dig! Kom ihåg det!
– Inte tal om det, sa jag.
– Du minns hur det var förr, sa mamma. Med duken till faster Truddan och dina blå shorts – och en hel del annat…
– Ja, jag minns… men det var då det. Jag var ju mycket yngre då.
– Och linneklänningen! fortsatte mamma. Som du inte kunde leva utan! – Du tog fram sax, det var det enda du gjorde.
– Jag diskade hela dagen, mamma, glöm inte det. Och plockade upp knappnålar. Förresten kan jag göra som Giggi…
– Virkar hon också? Javisst, det borde jag ha förstått. Det du gör, det gör även hon.
– Det var Giggi som kom på det, apropå att jag var så fattig, sa jag. Hon virkar ett sängöverkast åt sin mamma. Av stjärnor! Så vackra, så det är inte klokt. Men svåra…
Mamma såg plötsligt alldeles skakad ut.
– Du tänker väl inte virka ett till mig, Lotta? Snälla Lotta… Jag avskyr att virka!