Män...

Kapitel 1, Glad Sommar, Lotta!
Lotta skall välja klänning till Giggis bröllop.
 
– Vilken färg? sa jag, som tänkte gå till botten med den här frågan. Inte något hafs och slarv, inte.
– Gult! sa Paul snabbt. Solgult! Gullvivegult!
– Gult! fnös jag. Jag, som har så lätt för att bli rödmosig. Just en snygg gullviva.
– Gudar, hjälp, sa Paul uppgivet. Tala med flickor om kläder… Du blir inte rödmosig, Lotta. Du blir skär och varm om kinderna och vad är det för fel på det? Du ser frisk och söt ut. Som en nyponros.
Det var ju rart sagt. Nu kom nästa viktiga fråga.
– Du lovar väl att gå med att välja?
– Ja, jag går med. Men det måste klaras av på en timme.
– En timme, sa jag bittert. Du lovade inför prästen att älska mig i nöd och lust.
– Det gjorde jag, och det står jag fast vid. Men prästen sa aldrig ett ord om klänningar.
– Sådant ska man förstå ändå, sa jag. Utan att han ska behöva gå in på detaljer.


Kapitel 1, Arma Lotta!
Vissa diskussionsämnen måste få dra ut på tiden…
 
Nu vek pappa ihop den tidning, bakom vilken han suttit förskansad en stund.
– Det var då ett förfärligt liv, sa han. Vad talar ni om egentligen?
– Om Pauls studentskiva, sa Malin och slickade i sig det sista av efterrätten.
– Fortfarande! Men herregud, den talade vi ju om för en kvart sedan.
– En kvart… sa Knatt. Det är ett ämne som man kan diskutera i timtal. Eller hur, Lotta?


Kapitel 6, Lotta är sig lik
Lottas mamma och pappa har just läst faster Truddans förlovningsannons i tidningen:

– Det är faktiskt sant!
– O, så gränslöst roligt, sade mamma.
– Ska det vara så gränslöst roligt att inte få bestämma allting själv när man är så gammal? sade Knatt, den dumbommen.
– Du är dum, sade Gerd, du ska vara tyst. Det här förstår du inte. Lotta, är han trevlig?
– Ja, sade jag. Stilig och trevlig.
– Hade han skägg i hela ansiktet? frågade Knatt. Det tycker ju flickor är så gränslöst stiligt.
– Knatt, kan du inte vara tyst? sade Malin. Lotta, hur gammal är han?
– Jag är sexton år, sade Knatt.
– Inte du! röt Malin. Fysikgubben! Lektorn!



Kapitel 12, Lotta är sig lik
Lotta har just varit ute på en hattparad tillsammans med Giggi:
 
– Sa jag inte att du hade hittat på några vansinnigheter igen? sade Malin, så fort jag klev innanför dörren därhemma.
– Vansinnigheter! sade jag. En hattparad är väl inte märkvärdigare än vilken annan tävling som helst. Kan jämföras med… korsordslösning till exempel!
– Absolut! sade pappa. Vad är det för skillnad på de båda sakerna egentligen? I det ena fallet sitter man lugnt och diskret i sitt hem och plitar bokstäver i rutor, i det andra fallet travar man på stans största gata med en tupp på huvudet. Skillnaden är verkligen hårfin. Vad har du tänkt vinna, Lotta? En månads gratisprenumeration på Kuriren?
– Ja, det kan man vinna, sade jag. Och det vore väl inte så tokigt. Jag gör ju vad jag kan för att dra in till huset.
Pappa reste sig och bockade sig högtidligt.
– Tack, snälla Lotta, för att du tänker på din gamla pappa och vill bespara honom onödiga utgifter.