Missförstånd

Kapitel 7, Se dig för, Lotta!
Lockige Fridolf är skuld till att farbror Urbans manus ”Någon gick förbi” är borta:
 
Lockige Fridolf hade rest sig.
– Ja, men detta är ju förfärligt, sa han. Jag måste genast iväg. Förlusten av portföljen måste ju ha bekymrat honom mycket mer än han lät ana. Det var kanske mycket värdefulla papper i kuvertet.
– Det var ett manus, svarade jag. Hans senaste bok.
– ”Någon gick förbi”, upplyste Giggi.
Lockige Fridolf, som inte förstod sammanhanget, kastade en blick ut genom fönstret.
– Nej, nej, sade Giggi. Jag menade…


Kapitel 2, Vilken fullträff, Lotta!
Lotta har just råkat sprutta skär handbalsam på Malins nya strumpor.
 
Nu stod mamma i dörren.
– Vad i himmelens namn väsnas ni för?
Gerd, som hittills varit en tyst och yrvaken åskådare till det drama som utspelats inom loppet av några minuter, sa med den bistra humor hon då och då använder sig av:
– Lotta tvättar fötterna på Malin. Men vattnet är för varmt.
– Skoja inte, gastade Malin. Det är lätt för er att vara roliga, men jag som ska hålla föredrag om Cicero med en massa äcklig skär kräm på strumporna kan inte se det roliga i någonting. Inte i någonting!
Som om det inte räckte med den publik som var, stod plötsligt pappa och Knatt i dörren.
Knatt såg ut som om han inte trodde sina öron.
– Hade Cicero en massa skär kräm på strumporna… Nej, syrran, det har du fått om bakfoten.


Kapitel 15, Fara på taket, Lotta!
Lotta kommer hem och har just förstått ett och annat…
 
Därhemma satt mamma, pappa, faster Truddan och farbror Jesper och drack kaffe i lugn och ro.
Jag stormade in med Giggi i hälarna och skrek:
– Pappa, jag är inblandad!
– O, Gud! utropade stackars mamma och välte sin kaffekopp.
– Tala ordentligt, Lotta, sade pappa kärvt. Vad har du gjort?
– Jag är inblandad i plasten, hojtade jag.
Mina syskon strömmade till, rummet var fullt av folk.
– Hon har formlerna! förklarade Giggi bakom mig.
Pappa flög upp.
– Lotta!
Jag nickade, drog häftigt efter andan och sade:
– De står på augustifesten!
Pappa såg ut att explodera, mamma var kritvit i ansiktet, men då tog farbror Jesper ledningen.
Han reste sig, gick fram till mig, klämde ner mig i en stol och sade vänligt:
– Lugn, flicka! Andas djupt och tala sedan!
– Det ligger i spöket, flämtade jag.
Giggi skyndade till undsättning.
– Papperet med formlerna ligger i den gamla bagen. Tillsammans med ”Hjalmar och Hulda”!
Var hon bättre hon?


Kapitel 18, Håll masken, Lotta!
Paul får på inga villkor se Lotta utklädd till gubbe…
 
Paul reste sig och kom några steg emot mig.
– Hej, Lotta!
– Hej! Jaså är du här…?
Paul såg en aning häpen ut.
– Ja, det visste du väl! Sa inte Gerd det nyss?
– Jo… jovisst ja, det gjorde hon.
– Och Malin lovade att hälsa! Gjorde du inte det, Malin?
Malin, som stod och åt vinbär från en buske strax intill, såg överrumplad upp.
– Jovisst gjorde jag väl det Lotta? Eller glömde jag det…
– Ja se flickor, sa Paul.
– Det är inte något fel på dem, sa Malin hetsigt.
– Glömma kan vem som helst, sa jag.
– Vilken lojalitet, då, sa Paul.
Så föll hans blick på korgen på bordet… och han skrattade till.
– Ja, se skicka dig, Lotta… Var det inte hallon du skulle plocka?
– Jo, men de var slut.
– Jaså, jag tyckte precis att Gerd sa, att du hade plockat färdigt om fem minuter. Förresten, varför just körsbär, när ni har hela trädet fullt med precis likadana.
– De här är sötare, sa jag. Mamma ska ha dem till sylt. De uppe i trädet har vi bara att äta.
Himmel, vilken frågvis kille!


Kapitel 13, Mitt i prick, Lotta!
Lotta väntar på ett brev från Paul.
 
Brevet kom några dagar senare.
Låg som en vit fyrkant på den varmt röda duken på mitt bord.
Från Paul…
Jag flög fram och slet upp brevet.
I nästa sekund dansade bokstäverna ringdans framför mina ögon. Läste jag rätt?
”Kära Lotta!”
Gud, vad hade hänt? Inte ”Lilla Lotta”, inte ”Min lilla tjej”, inte ”Lotta Sötnos” – bara ”Kära Lotta”!
Min blick flög ner till underskriften – ”Tillgivne Paul”.
”Tillgivne” – o nej, nej, jag stod inte ut. Inte ”kram och kyss”. Ingenting annat än ”tillgivne”.
Jag kastade mig på sängen och storgrät.