Lotta pratar i telefon

Kapitel 14, Full fart, Lotta!
Lotta och Giggi har råkat bli ivägbogserade ända ut till Dävinge, och Lotta ringer nu hem:
 
Det var Malin som svarade.
– Hej, Lotta! Kommer du hem snart, för vi har just satt på chokladvatten.
– Det kan jag tyvärr inte, för jag är ute vid Dävinge,
– Vid Dävinge! Vad i herrans namn gör du där? Drog småungarna iväg med dig ända dit?
– Nej, det är så förstår du, att farbror Urban har köpt en båt, en gammal skuta.
– Jaa…
– Och han sa, att jag kunde gå och se på den om jag ville. Så jag tog Giggi och Lenni…
– Lenni!?
– Jaaa… Låt bli att bromsa upp mig ideligen, det blir dyrt ändå det här. Alltså jag träffade Lenni nere på auktionskammaren…
– Var sa du?
– Malin, kan du inte hålla tyst och försöka hänga med istället för att upprepa allting. Om du inte går iland med det så kalla på någon annan.
– Kära du, vi trängs redan runt telefonen allihop. Fortsätt!
– Ja, Giggi gjorde sitt ”dagsverke” där och Lenni råkade också vara där. Och så följdes vi åt ner till hamnen. Båten skulle heta Måsen, trodde farbror Urban…
– Trodde!
– Malin, Jag blir galen…
– Det var inte jag, det var Gerd. Fortsätt!
– Men det fanns ingen båt som hette så. Bara en som hette Fiskmåsen, en ruskig gammal sak. Den gick vi ombord på, och innan vi visste ordet av så bogserades den iväg.
– Utan att ni märkte det… Hör du Lotta, var sitter du och ljuger ihop allt det här?
– I Dävinge, röt jag. Och det är sant vartenda ord. Du kan fråga Giggi. Hör här.
– Det är sant vartenda ord, intygade Giggi.


Kapitel 17, Full fart, Lotta!
Lotta sitter och väntar på ett telefonsamtal från Paul.
 
En ny telefonsignal!
Jag låg som en rem ut och tog luren. Denna gång var det Paul!
I samma ögonblick dök pappa upp i dörren till sitt rum.
– Det var då ett förfärligt ringande, sa han missnöjt. Är det en telefonstation jag bor på?
– Hej, Lotta, sa Paul i telefonen om igen.
– Hej, sa jag och nästan stammade.
– Prata inte för länge, fortsatte pappa. Jag vill gärna ringa ett samtal själv ikväll.
– Ja, ja, ja, sa jag, så nervös att jag kunde gå upp i limningen.
– Men snälla Lotta, vad är det? sa Paul.
– Det är ingenting, sa jag. Ingenting att bry sig om i alla fall.
– Jaså, är det inte det, röt pappa, som trodde, att hans auktoritet var i fara.
Men då blev jag nästan vild.
Medan jag med en hand höll för luren, så att inte Paul skulle höra vad jag sade, väste jag bort till min koleriske fader.
– Snälla pappa, kan vi inte prata om det där sedan. Det är Paul!


Kapitel 11, Rena karusellen, Lotta!
Lotta har just råkat åka iväg med tåget - åt fel håll.

Giggi svarade så snabbt att jag undrade om hon suttit med handen på luren.
– Nästan! sa hon. Tåget du skulle med går inte dag före helgdag.
– Nej, vad säger du! utbrast jag. Det har jag inte märkt. Har du möjligen en helikopter?
– Inte för tillfället, sa Giggi. Men Kajsa skulle stryka förbi här om någon timme. Jag skall försöka övertala henne att ta en sväng utåt Kroneby.
– När reser du då? undrade jag.
– Inte förrän med nattåget, så vi har gott om tid. Kan du roa dig med något i en timme framåt?
– Jag ska gå in och fråga stinsen om han vill vara med och dansa ringdans här ute på plan, sa jag.