En ros åt Lotta

Lotta jobbar kvar på sjukhuset, men hinner även med en och annan shoppingrunda på stan. Under en sådan faller hon för frestelsen och köper ögonbrynskräm, som ska ge henne vackra svarta "svalvingar". Lotta brer på ordentligt och roar sig även med att måla ett litet pipskägg på hakan, men sedan glömmer hon bort tiden… När Giggi kommer på besök blir hon minst sagt överraskad:

– Himmel, Lotta, så du ser ut! Ska du vara med i någon pjäs? Målat dig med kol?
Jag skrattade. Ett sådant där glädjelöst skratt som får känsliga krukväxter att vissna och räddhågade personer att se sig om efter nödutgången.

Ytterligare citat från boken hittar du här

Jobbet på sjukhuset är omväxlande och Lotta får tas med både besvärliga patienter och gråa små män som smyger omkring i korridorerna, men får också uppleva många glada stunder. Lotta och Paul bestämmer sig för att förlova sig, och besöker en guldaffär för att köpa ringar. Lottas kappa och en prydnadsgran med glaskulor går dock inte så bra ihop inne i affären… Men allt ordnar sig, och på julaftons kväll växlar de ringar.



Kära Lotta

Tillsammans med Giggi, Peg och Babban åker Lotta till Vänge i Värmland för att besöka en herrgård, där det påstås spöka. Babban ska skriva om spökerierna, men det är inga spöken de träffar på under sin vistelse på herrgården utan tjuvar, som är ute efter silvret. Lotta och Giggi lyckas dock hindra dem från att få sig med bytet. Tillbaka i stan provar Lotta på att åka skateboard, men det är inte lika enkelt som hon trott. Lotta funderar återigen på vad hon vill sysselsätta sig med, och finner en tilltalande annons i en tidning – Valentins bokförlag söker en vikarie. Lotta får komma på intervju, men strax innan hon ska gå råkar hon välta ut alla saker i sin väska på golvet:

Jag kunde ha gett upp ett vrål av ilska, men kröp istället ned på golvet för att plocka upp eländet. Läppstiftet hade rullat längst in, ända fram till herr Valentins fötter. Jag stötte till hans ena fot när jag tog upp det. Då hördes hans buttert muttrande röst där ovanför.
– Bit mig inte i benet i förargelsen, är du snäll.
– O nej då, försäkrade jag dumt.

Alltid Lotta

Lotta trivs på Valentins bokförlag. En dag kommer Lenni i hennes väg – en deppig och dyster Lenni med kärleksbekymmer. Han lyckas dock få jobb på förlaget, och blir så lycklig att han både vill kyssa Lotta och bjuda henne på middag. Det är dock endast det sistnämnda som Lotta går med på… Lotta försöker även vara en god vän och ordna upp Lennis bekymmer, som inkluderar både besvärliga Veronica och Veronicas pappa som inte gillar Lenni något vidare:

– Så du bär dig åt, Lotta!
– Ja, när du inte hör på mig. Det vore lagom åt dig, om den där trogna själen gick ut med en ny flicka varje kväll och struntade i dig. I din gamla stöt till farsa också, för den delen.
Veronica såg på mig med ögon som lysta av ilska.

Ytterligare citat från boken hittar du här

Lotta får ett uppdrag – att hämta ett saknat kapitel av en kvinnlig författare som bor långt ute på vischan. Det visar sig dock vara inte det allra enklaste…



Lycka till, Lotta

Lotta får uppleva en hel del under sin tid på Valentins. Bland annat hittar hon ett intressant manus då hon städar i arkivet, vars författare Lotta aldrig hade kunnat gissa. Den dynamiske Fabbe kör hårt med sin sångkör och utser dessutom Lotta till fotomodell för ett par reklambilder för böcker. Det är under en av dessa fotograferingar, då Lotta är iförd en romantisk artonhundratalsklänning och fotograferas ute vid Rongeby herrgård, som en viss person dyker upp. Därmed förändras Lottas liv dramatiskt… Det är nämligen i denna bok som vi äntligen, äntligen får uppleva bröllopet mellan Lotta och Paul! Lotta får även en annan gammal dröm besannad: hon får sin allra första bok utgiven:

Om ni nu förstår hur lycklig jag var, undrar ni väl inte på att jag bar mig åt som jag gjorde, när Paul kom för att möta mig. Jag såg honom på långt håll och rusade emot honom. Slängde mig i hans famn och med armarna om hans hals utbrast jag glädjestrålande:
– Den blev antagen! Boken!
– Boken! utbrast han häpen. Vilken bok?

Ytterligare citat från boken hittar du här

Då kör vi då, Lotta

Paul ska ut på tjänsteresa och då passar Lotta och Giggi på att göra en bilresa tillsammans. Efter några anhalter och diverse upplevelser stannar de för att bada i en sjö på vägen mot Malmö. En stor ko står helt plötsligt på stranden och tuggar i sig Giggis gröna shorts – i vilka bilnycklarna ligger… Panik uppstår givetvis:

– Nycklarna hänger i ena mungipan på henne, sa Giggi gråtfärdig. Ett enda slufs och de åker ner i hennes förbaskade mage.
– Hon har fyra! sa jag, men insåg i samma sekund, att detta inte var rätta platsen och inte rätta tiden för aldrig så galghumoristiska skämt.

I Malmö är alla hotell fulla och därför tvingas Lotta och Giggi söka upp något annat. Giggi erinrar sig att en släkting till Tobbe bor i staden. Denna släkting är dock inte glädjen själv och kallas dessutom för Knarris. Inte blir det bättre av att Lotta och Giggi råkar sprida ut blåbär vid hans dörr… Resan går även till Värmland, där de bor på Vänge herrgård och upplever några härliga och händelserika sommardagar.



Läsning för Lotta

Lotta och Paul har flyttat in i en ny lägenhet, som Lotta inreder och fixar i ordning med liv lust. Dessutom inleds ännu en ny spännande epok i hennes liv: hon börjar studera litteraturhistoria på universitetet. Där lär hon känna Henrietta, som hon hänger ihop med en hel del. Och så Peter, som visar sig vara en riktig renlevnadsmänniska:

På något dunkelt sätt anade jag försåt. Peter var en ”Mick-typ”– han skulle inte ge upp, förrän han fått oss att bli vegetarianer varenda en. Det gällde att vara försiktig.

Ytterligare citat från boken hittar du här

Lotta utökar även sin vänskara med de gulliga tanterna Vera och Gerda. Dessa systrar har en stor härlig trädgård full med frukt som de med varm hand låter Lotta och hennes vänner komma och plocka. Hos Vera och Gerda blir det senare även pepparkaksbak. Och Lotta och Paul går ut på stan för att köpa en gran, men det är inte det lättaste om man ska gå efter Lottas åsikter om hur en gran ska se ut…



Glad sommar, Lotta!

I början av denna bok berättar Giggi för Lotta att hon och Tobbe har bestämt sig för att gifta sig. Tobbes fasters moster, som bor i Värmland, vill ge det blivande brudparet en vacker gammal sak, men de måste komma och hämta den själva. Eftersom Tobbe är upptagen blir det Lotta och Giggi som ger sig iväg. Resan blir händelserik, men inget går upp mot när de kommer fram till herrgården sent på kvällen och en mystisk figur nästan skrämmer slag på dem i trädgården: farbror Urban av alla människor! Vistelsen på herrgården blir oförglömlig, inte minst tack vare några vackra gamla klänningar, som hittas på vinden. När Lotta och Paul äntligen ska iväg till Giggis och Tobbes bröllop krånglar det till sig med taxin, men som tur är ser Paul en man med en cykel i närheten:

Vi hörde chauffören ropa något efter oss men det brydde vi oss inte om.
– Pengar kan han se sig i månen efter, sa Paul. Jag ska tala med Taxi sedan.
– Köpte  du cykeln? undrade jag.
– Nej, för sjutton! Jag hyrde den. Det är en skrothög men jag
hoppas den håller ihop tills vi kommer fram.

Ytterligare citat från boken hittar du här och här

Visst är det konstigt, Lotta!

Lottas trevliga grannar Vilma och Johan tar med henne på en auktion ute på Trossegården. Det blir en minnesrik dag för Lotta – hon inhandlar nämligen en stor kartong full med gamla böcker. Vid en första blick verkar böckerna bara vara många och fula… men så en dag hittar Lotta två små vackra poesiböcker i kartongens botten, som visar sig berätta en hel del och som för henne tillbaka till Trossegården. Universitetsstudierna sätter så småningom igång igen efter sommaren, och det beslutas att ha en fest. En maskeradfest, vilket ger Lotta en hel del utklädningsbekymmer. Men så får hon en lysande idé… När det är dags för festen stiger Lotta och Henrietta in som trollflicka respektive sotarmurre. Men det blir inte riktigt som de tänkt sig:

Ingen i hela den stora salen – utom vi – var utklädd. Ingen! För några sekunder rådde absolut tystnad. Så kom Peter – Gud signe honom – framrusande, gjorde en djup bugning för oss och sa:
– Hjärtligt välkomna, ni sena gäster! Men varför denna underliga klädsel?
Det blev Henrietta, som sopade hem poängen…
– Vi hade inget annat att ta på oss! sa hon lugnt.

Det ordnar sig, Lotta

Julen står för dörren och Lotta åker hem till sin familj. Det är dags för granköp vilket Lotta tar hand om. När hon hittat Granen med stort G kommer hon på att portmonnän ligger hemma, men granförsäljaren sätter en lapp på granen och Lotta susar hem. Väl tillbaka står en ung man och håller i Lottas gran – lappen sitter inte längre kvar:

– Du har tagit bort lappen och slängt den där, sa jag hett och förargat.
Den unge mannen kastade en road blick på lappen.
– Vad är det som säger att lappen satt just på den här granen? frågade han lugnt.
– Jag  säger det, sa jag. Och det är ganska oförskämt att inte tro mig.
Detta kunde han inte tåla. (Det skulle inte jag heller gjort om jag varit i hans ställe!)
– Men snälla du, sa han högdraget, välj dina ord!
– Det är just det jag gör, sa jag ilsket.

Denne unge man visar sig sedan vara Lottas pappas nye assistent. Lotta vinner en resa till en turistgård i Dalarna och tar Giggi med sig. De bor i en mysig liten stuga och får engagemang som påskkärringar. De ska dela ut ägg och kort, men det gäller att ta rätt äggkorg…



Helt otroligt, Lotta

Den allra sista ”riktiga” Lottaboken! Lotta är klar med sina universitetsstudier och nu flyttar hon och Paul igen, till ett radhus i Lottas gamla hemstad. På midsommarafton gifter sig Malin och Gerd med Björn respektive Per. Paul och Lotta planerar en bilresa på en vecka, men den blir inte av eftersom Lotta blir sjuk. Senare följer de istället med på en båtresa i skärgården, vilket blir äventyrligt värre… Lotta får plats på Mårtenssons bokförlag, och har idéer och tar initiativ och till slut går det nästan överstyr… Men tack vare Lotta gör förlaget succé med en bok som Lotta översatt från engelska. Snart får dock Lotta annat att tänka på:

Plötsligt sa Paul:
– Ja, du lilla Lotta, det här med boken har du gjort bra, men du tänker väl inte nöja dig med det kan jag tro. Har du möjligen något nytt i tankarna?
– Ja, det har jag faktiskt, Paul, något underbart roligt. Men jag vet inte riktigt säkert, om det är sant än…
Jag hade trott att det skulle ta någon eller några minuter för Paul att förstå mitt ganska dunkla tal – men det tog honom bara någon sekund…
– Så fantastiskt roligt, kära lilla Lotta – om det nu är sant…
Det var sant!

Liselott, Lottas dotter

Här är det alltså inte Lotta själv som är huvudperson, utan hennes sextonåriga dotter Liselott. Paul och Lotta har förutom Liselott även sjuttonårige Henrik. Sommaren är här och Liselott ska vara i Rönnvik tillsammans med sin mormor och morfar plus Cessi, Giggis dotter. Cessi visar sig vara en riktigt skämtsam typ:

– (…) Jag är störtkär i vår fysikgubbe.
– I en lärare? utbrast jag och skrattade till. Ja, men det kan ju bara vara på avstånd i så fall.
– Det är så sjutton heller, sa Cessi. Vi kysser varandra vilt, när vi träffas i någon hörna. Vi har så smått funderat på att rymma tillsammans. Men det vore ju synd om hans fru – han är ju gift, stackarn…
Jag var förstummad, överväldigad, kunde inte tro mina öron…

De kommer dock riktigt bra överens och blir så småningom ”bästis och bundis”. Bland annat startar de en aktion för att rensa upp i naturen och en annan för att rädda minigolfbanan i Rönnvik, vilket resulterar i succé. De lär även känna två trevliga unga män vid namn Max och John…